En man tappar kontrollen över sig själv när en granne mer och mer tar över hans liv. En kvinna känner vanmakten växa inom sig och söker sig ut i sommarnatten. En pojke är på väg för att besöka sin mamma som försvunnit in i sjukdom. En flicka dras allt längre in i ett tomrum dit ingen annan når. Gemensamt för människorna i Bakom glas är att de tycks ha hamnat utanför sina egna liv och är oförmögna att återta makten över det. Det är som om en osynlig mur avskilde dem från yttervärlden – och samtidigt växer trycket inom dem. Hans Gunnarsson berättar om kärlek som tystnar eller går förlorad, om livet som är så svårt men samtidigt så ofattbart stort. Han rör sig i en nära och lättigenkännlig och ofta ödslig verklighet – det kan vara ett grått förortsområde eller ett tyst villaområde. Hans sakliga, koncentrerade prosa vibrerar av starka underströmmar och öppnar sig ner mot djupa schakt av smärta och sorg.