Casa Nostra är en roman om skuld och flykt, familjerelationer, hemligheter och syskonkärlek. Några få sekunder – kanske rent av en enda hundradels sekund – kan vända upp och ner på en vanlig människas liv, men sänder nästan alltid också svallvågor genom andras. Ett knivöverfall en påtänd natt får IT-teknikern Christian att bryta ihop och tillsammans med sin lillasyster Livia ge sig iväg från konsekvenser och ångest, bara för att hamna i det norrländska sommarhus som varit avstamp för en ännu större katastrof för honom året innan. Christian flyr från något, om än till garanterat fel ställe. Systern flyr definitivt till något: en gemenskap hon drömmer om medan hon tappert försöker beskydda sin bror utan att riktigt veta från vad. I deras lätt dysfunktionella familj har man nämligen för vana att lägga locket på vid tråkigheter. Under veckorna de bor i huset bryter sig minnen från det tidigare besöket allt oftare in i Christians tankar och nattliga drömmar, bakgrundshistorien nystas bit för bit upp. Sakerna ställs på sin spets under ett pandemireducerat midsommarfirande, under vilket Livia gör ett eget utbrytningsförsök. Ska Christian kunna sluta fly och ta sitt ansvar på allvar? Och i så fall exakt för vad? Slutorden i romanen må verka gåtfulla, men är det nog egentligen inte: Fan. Fan.