Några solstrålar har letat sig in genom de tunga sammetsgardinerna och följer de glittrande dammkornen som långsamt landar på en gammal tavla. Det är ett porträtt av en flicka i konstiga svarta kläder, och om du tittar riktigt noga, så ser hon faktiskt inte så snäll ut som du först trodde, men det är väl bara inbillning? Elsa vet att hon kommer sakna alla kompisarna hemma i stan. Varför måste hon flytta ut på landet bara för att mamma och pappa har bestämt sig för att starta ett pensionat? Såklart också att nya huset är ett riktigt kråkslott med knakande golv och väggar och dystra rum med vindlande gångar. Inte ens den gamla trädgården med sin labyrint att gå vilse i och konstiga stenstatyer känns roligt att utforska. Inte blir det bättre av att mamma och pappa verkar tycka att hon mest hela tiden är besvärlig, bråkig och ljuger om allting. Dessutom tycker de att alla märkliga olyckor som har skett på sistone är hennes fel. Elsa är säker på att de egentligen önskar att de hade ett annat barn, någon som alltid är snäll och hjälper till ... De tysta stegen bakom är en mörk saga i bästa Maria Gripe-anda, fylld av magi och spänning, ackompanjerad av ett fåtal karakteristiska och dekorativa illustrationer. För alla bokslukare som längtar efter en riktig spökhistoria. Vågar du läsa?