Alla familjer har sin egen mytologi, men i den här stämmer inte berättelserna överens. Claudias mamma säger att hon och Claudias pappa träffades när hon räddade honom från att hoppa från en bro. Pappan menar att det var när han räddade mamman från att bli rånad. En sak har föräldrarna gemensamt, de är döva, men annars kunde de inte vara mer olika. Teckenspråk bryr de sig inte om att lära sig så kommunikationen bli minst sagt kaotisk. Splittrad mellan USA och Syditalien växer Claudia upp, kluven på alla sätt, och längtar efter en frihet hon inte vet om den existerar. Bara böckerna och en omtumlande kärlekshistoria kan hjälpa henne att skapa sin egen historia. "Främlingar jag känner" är ett djärvt och rörande porträtt av en okonventionell familj som visar oss hur språket skapar vår förståelse av oss själva.