Ute på borgens stenlagda gård leker tvillingarna Seb och Bob med stenar. De bygger slott och krigar med varandra. Bland alla vackra glittriga stenar finns en speciellt intressant sten. Den är stor och svart och pojkarna kivas om den. Efter en stund kommer deras far, kung Kevin, ut från tronsalen för att reda ut bråket. Till Kevins förfäran upptäcker han att hans söner funnit Vargols ondskefulla sten! Tre år senare, långt in i de djupa skogarna i Westfalien har en grupp mörkklädda personer samlats. De är tio stycken. De talar lågmält kring en lägereld. Ledaren ber plötsligt dem alla att tystna. Tre mörka skuggor rör sig mot dem från öster. Männen runt elden har väntat länge på främlingarna. Äntligen ska de få veta varför deras ledare har kallat hit dem mitt i natten, och varför de behöver mötas på denna otillgängliga plats. Det dröjer inte länge så tar Bråkmakaren ordet. “Vargol är för länge sedan död och begraven. Inget kan få honom tillbaka. Men ondskan har väntat tålmodigt på denna stund. Om den inte kan få sitt utlopp genom en ny Vargol, kan den ta en annan skepnad. Men vi behöver en vägvisare, en profet som kan tala till folket och övertyga dem om att de följer rätt ledare, eller hur?” Männen nickar i samstämmighet, men ryser då de hör namnet Vargol nämnas. Kan det uppstå en ny riddare värre än Vargol, tänker flera av dem. På en helt annan plats, långt från den mörka skogen i Westfalien, möts en annan grupp individer i en källarvåning. De böjer sina huvuden i bön. Orden är innerliga och allvarliga på samma gång. De ber om beskydd för den svåra tid som ska komma. De ber att Ljusets Furste ska hjälpa dem. Personerna i rummet är kristna och tror på Gud. Efter bönen delger de varandra de senaste nyheterna. De har hört att Vargols sten stulits från Kevins borg. Kommer ondskan ta över rikena som Bråkmakaren hoppas, eller kommer Ljusets Furste hinna stoppa mörkret i tid?