Kärlekens ansikten är berättelsen om en alldeles särskild gård på Österlen, just innaför Kåsebergaåsen. Vid knuten växer ett gammalt pilträd, vars grenar nätt och jämnt når fram till loftkammarens fönster. Dit kommer en vårdag 1960 en familj, tre barn och en mor, som alla älskar varandra. De älskar också sin sommargård. Men det har funnit en kärlek före deras i gården, en annan storts kärlek, blandad med förtvivlan och sorg; till sist utplånad av hat och död. De fyra som kommer börjar söka efter sanningen om det som en gång hänt. Döden kan de inte rå på men kanske sorgen och hjälplösheten. Det är en saga som innehåller två korn sanning och ett berg av dikt. Men gården finns och över gavelspets och fönster sveper ännu pilträdet sina mjuka, grågröna grenar. Det är som en smekning över flickans kind, hon som en gång levde där och som också dog där.