Som ingen annan poet i Norden är Inger Christensen både i främsta stridslinjen för det nya och så klassisk som litteratur någonsin blir. Ännu efter sin död känns hon ung, modern och revolutionär, den mest självklara danska referensen för de sista decenniernas språkkritiska poesi. Samtidigt låter sig hennes dikter mätas med vad som helst sedan litteraturens gryning. Såsom de riktigt stora oftast gör, så växer Inger Christensens författarskap organiskt fram från och med debuten: Redan i Ljus [1962] är hon en färdigutvecklad diktare. När hon långt senare gör sin mest legendariska, sjungande diktinläsning, är det från debuten hon läser. En diktbok om världsskapelsen som natur, som mänskligt jag och som språk; allt i magisk spänning och samklang. I översättning av Marie Silkeberg. INGER CHRISTENSEN [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Utöver poesi och prosa skrev hon också dramatik och essäistik. Fram till sin död var hon år efter år en självskriven kandidat till Nobelpriset i litteratur. MARIE SILKEBERG har utöver Ljus även översatt systemdiktverket Det , samt romanerna Det målade rummet och Azorno . Sagt om Det : »En ojämförlig inspirationskälla, explosivt levande i sin närvaro och sin energi.« EVA STRÖM, SYDSVENSKAN »Ett ytterst angeläget och vackert diktverk.« PÄR THÖRN, AFTONBLADET Om Det målade rummet : »Det är med glädje men också med viss sorg som jag läser den. Glädje för att Christensens exakta, energiska, mot alla förväntningar avvikande prosa behövs så väl i vårt pratiga romanklimat. Med sorg för att hon i sin livstid inte belönades med det Nobelpris hon borde ha fått.« CARL-JOHAN MALMBERG, SVD Om Azorno: »Alldeles, alldeles underbar. Marie Silkeberg har gjort en storartad översättning, Modernista en välgärning.« NINA LEKANDER, EXPRESSEN