I en förslummad syditaliensk hamnstad förbereder sig den unge Sandro på återresan till sitt nya hemland Sverige - där finns hans mor och kanske, någonstans, hans svekfulle far. Samtidigt går ett begravningståg genom gränderna. En sexårig flicka har dött, och hennes mor, den eruptiva Francesco, skall samma natt inviga Sandro i manlighetens mysterium: en rit i dödens skugga. I gränderna smyger också Sven Maxe, svensk flygkapten som slumpen fört i Sandros väg. Vid sin levnads mitt har Sven upptäckt att han inte är den han trott sig vara, och nu sätter han värdighet, familj och samhällsplikter på spel för att bejaka det androgyna inom sig och följa den sköne Sandro i hälarna. Mötet dem emellan blir dramatiskt, fullt av förnedring såväl som ett ömt sökande. Sandro lämnar Sven för nästa station på sin infernovandring: Rom. Där dras han med hjälp av brodern Carmelo in i en sannskyldig opera buffa, en brokig värld av utstötta och egensinniga människor; den havande Beatrice, målarkludden Filippo, torgmadamen Laura är alla rastlösa barn av ett mörkt och makthungrigt Europa, där våldet hela tiden hotar deras mödosamt förvärvade livsvilja. Bara erotiken, som förenar och förnyar, strömmar genom deras liv som en vital och ibland utplånande kraft. I Anna Westbergs roman Sandros resa återfinner man bredden och intensiteten från den tidigare boken Walters hus, men här drar hon samtidigt upp ett nytt spår i sitt författarskap.