"Och jag sa att hon var alldeles vanlig, en flicka från Söder, att hon var underbar, olik alla andra, gåtfull, en fågel från en annan rymd, en kall och ensam stjärna, att hon levde för sin konst, att hon tyckte om åka skidor, älskade sill och potatis, att Hollywood inte hade förändrat henne ett enda dugg, att hon var bottenlöst melankolisk, att hon var varm, kall, ensam, som vem som helst, att hon älskade att gå på Gröna Lund, att man kunde se världens samlade sorg i hennes ögon, och vad jag än sa var det sant och vad jag än sa så trodde de på det." Ingen känner Greta Garbo så väl som Vendela Berg, flickan som har väckt den skygga filmstjärnans intresse och blivit hennes sekreterare och ständiga sällskap i Hollywood. Vendela skyddar Greta från uppmärksamhet, hjälper henne att hyra hus där hon får vara i fred, att skriva kontrakt med filmbolaget och att placera sina pengar. De bor, arbetar och reser tillsammans och diskuterar manuskriptet till den kommande filmen om drottning Kristina. Det är åren omkring 1930, Greta Garbos storhetstid. Men liksom drottning Kristina är hon fånge i sin berömmelse och drömmer om att dra sig tillbaka. Genom att skildra Greta Garbo genom Vendelas ögon har Ellen Mattson skapat ett nervigt dubbelporträtt av två unga kvinnor. Närmare än så kan man nog inte komma ikonen Garbo.